Om en vecka är vi där..

... i Turkiet. SÅ mysigt det ska bli att åka till värmen, att komma bort från vardagen med allt slit och skit. Ja visst kan det verka märkligt att jag väljer att åka bort utan min älskade man MEN min vår har varit väldigt tung. Martin har varit iväg extremt mycket och jag har uppepå detta jobbat massor på Flash och på min salong. Jag har varit sjukt osäker på mig själv och gått i djupa tankar om jag duger som den jag är. Efter två dödsfall i familjen fick jag nog och mer eller mindre ramlade ihop i en hög. Kroppen sa ifrån och jag grät i en hel helg. Då väcktes tanken på att resa bort en vecka. Jag pratade med Martin, barnen och Martin S alla förstod. Tyvärr var den enda vecka jag fick semester dem vecka Martin är på sjön så valet var att bli hemma eller åka ensam med barnen och då blev valet inte svårt. Jag har jobbat ihop till resa och resterande pengar som spenderas under veckan och tycker verkligen vi är värda det. Helst hade jag sett att min älskade man varit med oss istället för ute på sjön med sitt fartyg men nu blev det så här och jag vet att han njuter av att få vara där han är och att han unnar oss detta då han lider med mig i mitt mående och tampas varje gång han är borta med samvetet för att jag är hemma och får ta hand om allt tillsammans med hans föräldrar. Att resa innebär också att hitta min inre styrka igen, att klara av att vara ensam, att lita på mig själv och finna ro. Att få njuta i lugn och ro med mina älskade barn. Ja ni får tycka jag är egoistisk och konstig men.... vi behöver detta - hela familjen.