Martin - min man!

... så nu närmar sig första natten ensam i sängen. Lika tomt varje gång Martin åker på sjön. Saknar hans närhet och känslan man har i kroppen när man vaknar nära sin älskade. Tryggheten att höra hans andetag vid min sida. Värmen när man kryper under hans täcke och bara ligger sådär härligt nära. Är så tacksam över vad livet har givit mig. Har ju som jag skrivit tidigare i min blogg varit lite nere denna vår. Först kom Jonas val att avsluta sin tid på jorden vilket gjorde min man väldigt ledsen.. och mig också såklart.. men beskedet om att Hannah och Hugos farfar gått bort fullkomligt nockade mig. Hade bara ett par dagar tidigare varit hemma hos mina fd svärföräldrar tillsammans med mina barn för att fira Jan som fyllt 62 år. Han var hängig den eftermiddagen men det var ju inget som man trodde var livshotande men så ringde Emma till mig på onsdagen när jag satt i bilen för att hämta hem mannen från Kalmar då vi dagen efter skulle på Jonas begravning. Jag visste med ens jag svarat att något allvarligt hänt och jag började med ens gråta men fick hejda mig då jag inte ville barnen skulle få beskedet på det viset. Vi hade bestämt oss för att åka tidigare till Kalmar för att gå på IKEA, stan och såklart köpa glass - så jag gjorde valet att vänta med att berätta tills Martin var med. Jag lämnade barnen på Småland på Ikea och gick sedan in och satte mig i en fåtölj i ett av utställningsrummet på Ikea och började hejdlöst att gråta. Folk måste trott att jag var galen men jag kunde inte rå på det.. jag grät och grät och grät.. farfar Jan - borta... Janne var Hannahs allt.. farfar och Hannah har sedan dag ett varit oskiljaktiga. Jan värderade sina barnbarn högt och då Hannah var hans första hade de en speciell relation. Sista året spenderade Hannah de måndagar hon var hos pappa med sin farfar. Han hämtade henne på ridningen och efter sov hon över hos honom och farmor. Hon blev bortskämd vilket hon gillade mycket. Nu finns han inte mer och jag kan fortfarande inte förstå. På måndag är det 1 år sedan min lilla morfar gick bort och det har jag heller inte förstått ännu. Han fattas mig. Döden är något vi alla vet att vi ska möta men vi vet ju inte när/hur eller var.. så lev idag.. imorgon.. de e imorgon..

Martin - du e min man och jag vet du gör så gott du kan - aldrig ska jag sluta älska dig!♥