Jag är född grubblare, har det från min far han är än värre än mig och tror det kommer från min farmor - känner inte att jag någonsin känt min farmor - inte så som jag kände min morfar! Igår var en stor saknarmorfardag och det var min Viktor som sa det först! Mitt i allt stannade han upp och sa "Åhhh mamma vad jag saknar gammelmorfar" ja han var minsann speciell på alla sätt som går! Han var sällan arg, sur eller butter - hur mycket jag än försöker minnas situationer då han borde varit det kan jag inte minnas en enda! Önskar jag var mer som honom! Problem de löser man var hans motto och det fanns ta mig tusan ingenting som hindrade honom. Jag försöker att tänka likadant och ibland funkar det! Mitt bekymmer just. Nu är att jag verkar ha lagt till med ett tonläge när jag pratar som gör att folk uppfattar mig som arg, irriterad och besserwisser och det tycker jag inte alls om och hur jag än försöker så verkar det ändå gå på röven!!!! Gillar det inte alls! Vill uppfattas som pigg, glad och ödmjuk ju! Så som jag känner mig!! Tips någon?!
Saknaden är enorm morfar!
3 kommentarer:
Känner igen mig.... i mitt fall brukar det vara stress eller obalans i livet som är orsaken. Fast där verkar ju inte du befinna dig just nu så något råd kan jag inte ge tyvärr. Vi är dom vi är :) För mig verkar det som att det finns en drös med människor som finns där för dig och som gillar dig för den du är. Du är en färgstark personlighet och det kommer alltid finnas dom som irriterar sig på det. Strunta i det, tänk vad mycket tråkigare ditt liv hade varit om du hade försökt vara alla till lags och inte varit dig själv.
<3
Åh tack Lotta det var väl ett gott råd!!! Blir bara lite frågande till vad det är jag förändrat i mitt sätt att prata nu gentemot förr! Blir inte klok!
Först vill jag skriva att jag är så glad att du börjat blogga igen. Har saknat dina tankar.
Kan bara hålla med föregående talare. Jag blir också väldigt ofta missförstådd. Oftast är det stress och situationen som gör att man "ändrar" sitt sätt att uttrycka sig. Att tänka på ton och tempo kanske kan vara ngt att tänka på ibland.
Jag tycker med att du ska fortsätta vara som du är. Att du blir medveten om ett problem och är villig att försöka förändra är stort. Av erfarenhet så vet jag också att problemet inte har en ensam ägare. Vi kan inte ansvar för hur andra tolkar och uppfattar oss. Kanske är det mottagaren själv som är lite ur balans?
Och vet du vad, jag tror att folk kanske är vana vid en mjuk mindre säker Linda och nu har du hittat dig själv och vågar säga ifrån. Jag föredrar det iaf.
KRAM KRAM KRAM
Skicka en kommentar