Om en dag....

är min saknade älskade man tillbaka här hemma. Tänk att man kan älska någon så mycket och känna att man är lika älskad tillbaks - underbart. Likaså är det med barnen, man vill hålla i dem hårt och bara se till att de finns här hela tiden. Kan inte förstå de människor som sätter sin relation med sina barn på spel som tex mina egna föräldrar. Men jag har aldrig varit i deras sits så egentligen kan jag inte säga något där men efter allt jag gått igenom i mina dagar kanske det hade varit ett alternativ men absolut inte för mig. Istället väljer jag att omge mig med mina barn och min man och de vänner som ser till att stötta mig och få mig att må bra. Det är styrkan i tillvaron att känna att trots sina fel och brister duger man. Jag är en grubblare, tänker och målar ofta fan på väggen istället för att lämna och gå vidare. Varför? har skrivit om detta förr i min blogg.. att jag ofta ställer mig frågan Varför? och att jag aldrig lyckas svara på den. Hur i hela friden ska jag skydda mig emot att hamna i dessa olika situationer där jag blir så ledsen? Hm.. finner inte svaren.. men en sak vet jag.. jag gillar inte att vara så.. jag vill kunna gå på stan och vara stolt över mig själv och vad jag presterat i mitt liv. Jag har nu hoppat på två projekt som lett till mycket tårar men samtidigt har jag ju min fina familj och ljuvliga salong och en enorm skara vänner som verkligen visat mig att jag faktiskt är bra precis som jag är. Jag måste sluta vara snäll har väldigt många sagt till mig - och nog är jag sån att jag gärna släpper människor nära inpå mig för att senare upptäcka att jag inte fick någonting tillbaka mer än ett tomrum i hjärtat.. så nu mina kära läsare.. nu e de slut med å va snäll... men inte kommer jag bli dum... ni hajjar va?

Ikväll är det "Modell för en dag" premiär och jag är taggad som tusan. Har fått många bokningar så jag ser fram emot en rolig höst med mycket make och massa naglar. Ha en fin höstdag på er!