fredag 16 oktober 2009

Mmmmmm....

jag har fått blogghysteri.. bara känner hur min skrivarhjärna kokar. Jag vill skriva så mycket, jag vill bubbla och grubbla och bara låta fingrarna glöda över tangenterna kanske är det det rosa bubblet som fått min hjärna att fungera igen. Jag sitter här i mitt vackra hus, i min fina soffa med en härlig brasa sprakandes framför mig. Bredvid mig sitter min fina son som ikväll inte va sugen på att sjunga då det är Michael Jackson tema och Viktor har typ aldrig hört honom innan så istället pusslar han sitt NickeNyfikenpussel och längtar efter Hannah och Hugo. Mamma varför lånar deras pappa dom ikväll jag tycker vi kan åka och hämta tillbaka dem som Jack Sparrow gör med Black Pearl .. tankarna snurrar.. han tycker att Hannah och Hugos pappa lånar dem - så jag frågar honom.. varför tror du att deras pappa lånar dem.. mamma och pappa lånar ju inte dig.. Nej men mamma ni bor ju i mitt rum då behöver ni inte låna mig.. men Hugo och Hannahs pappa lånar ju dem till sitt rum liksom.. Aha de e så du tänker..

lille Jack Sparrow aka Viktor Blomqvist

Jag blir så stolt över hur stort min lilla son tänker... han är en kille som älskar känslor.. han talar ofta om sin mormor och morfar.. för er som inte vet så har vi ingen kontakt med dem av flera anledningar.. det smärtade mig mycket i början men valet var enkelt så jag har vant mig.. dock blir det mer påtagligt då lilleman de senaste månaderna talar mer och mer om just mormor och morfar.. han kan säga idag åt jag gröt hos min mormor och morfar.. vad svarar man på de liksom.. jaha vad gott.. säger man och så fortsätter man prata om fåglarna som flyger utanför.. ja ni hajjar.. men idag när han sa.. mamma jag ska få en master jodagubbe av mormor i julklapp valde jag att istället fråga honom.. varför tror du det? och följa upp med.. du har ju inte träffat mormor på länge.. nej svarar han det gjorde jag när jag var liten bebis men jag lovar att mormor har skickat en master joda till tomten som tomten lämnar till mig.. då blöder mitt hjärta.. för mormor skickar ingen master joda.. mormor har valt bort det.. men varför smärta min son med det... vilken nytta gör det?? nej.. han får gärna hoppas på mirakel.. det gör jag varje dag.. och kanske en vacker dag så.. kommer tomten med en master jodagubbe..




En annan sak jag tänker mycket på är alla trasiga själar som finns därute i världen.. jag har ibland själv känt mig trasig men för varje år som går limmar jag mer och mer ihop mig själv.. jag blir starkare av varje motgång och jag vill verkligen inte att människor som läser mina ord ska tycka synd om mig eller tycka att jag bara är en människa som drabbas av olyckor för så ser jag inte på mig själv.. visst jag lyckas dra till mig trubbel och jag förtjänar säker t det... och jag väljer ju att outa det på min blogg och på facebook och då blir det ju mer påtagligt.. men jag är i mig själv stark och lycklig.. jag har en enorm tro på mig själv och min övertygelse om att sanningen alltid segrar till slut och att rättvisa skipas är stor. Jag har säkert gjort elaka saker som leder till att jag straffas på diverse sätt.. MEN.. jag står för mina åsikter, jag vågar ta drastiska steg och känner att de är förankrade i mig och jag drar mig inte för att ta reda på fakta och sanningen bakom saker och ting. Jag känner inget behov av att tala om för världen hur LYCKLIG jag är eller hur GLAD jag är eller hur UNDERBART livet är hela tiden.. känner inte heller något behov av att berätta hur OLYCKLIG och MISERABEL jag är och hur DUMMA alla är emot mig.. *ler* men jag ventilerar gärna mina känslor och tankar på min blogg eller på min facebook.. en del uppskattar det, andra avskyr det och retar sig på det och tycker att jag är lite väl öppen med saker och ting och till viss del håller jag med dem och jag har den senaste tiden verkligen tagit det lugnt på den fronten förutom i två ärenden där jag på inrådan av min advokat tog hjälp av just FaceBook för att kunna ta mig vidare i skitpratet om mig. Jag har fått inse att det som hände mig för 6 år sedan faktiskt får hänga med mig livet ut.. att det alltid kommer att finnas människor som kommer använda sig av detta när de behöver trycka till mig.. att det alltid kommer finnas människor som får veta saker om en i förtroende och i nästa ryck använder det emot en då man inte delar deras åsikter.. sånt e ju livet.. och man kan bara ändra på sig själv och jag har denna veckan gjort ett par stora förändringar och jag är STOLT!

2 kommentarer:

Nosferatina sa...

Bra!! Stolt ska du vara också!! :)

Anonym sa...

hej Linda!jag är också en person som hoppas på rättvisa i alla lägen och tron att som man behandlar andra blir man behandlad själv:) men för vissa tar det längre tid att komma dit!tålamod är nåt man får ha mycket!kul att du vill blogga igen:)ha en underbar helg kramar Helena