Våga vara stark...

... just dessa ord har klingat i mitt huvud i ett par veckor nu. Våga vara stark, våga vara Linda, våga tro på dig själv och det du åstakommer och står för. Ändå vågar jag inte, ändå kryper jag in i mitt skal, gråter, skakar och är rädd. Vad är jag rädd för? Ja det kan man undra då jag inte gjort något fel, jag har inte medvetet skadat någon annan människa, jag har inte brutit emot livets regler och lagar... de enda jag med säkerthet vet att jag gjort är levt.. och försökt vara den jag trivs med att vara. Varför känner jag då såhär. Jag har under en tid tappat tron, sugen och glädjen och droppen kom när jag fick två inlägg här på bloggen relaterade till ett tidigare inlägg gjort i november som handlade om en känd "pundare" i stan som sparkade mig i ryggen en lunch vid korvmojjen. Kommentarerna innehöll hotfulla ord och det i sin tur ledde till att jag stängde ner min blogg.. märkligt nog har det lett till att många hört av sig och undrat varför och visat att de läser just min blogg och nu öppnar jag den tillfälligt för att förklara varför jag valt att stänga den.. att ha en blogg har för mig varit en del i min vardag.. lägg upp bilder på saker och ting, skriva av mig mina känslor, ja dela med mig av vardagen och känslorna i min lilla hjärna.. ALDRIG har tanken slagit mig att det kan leda till att jag idag går runt på stan och är rädd, jag sover inte om natten då jag tänker att något illa ska hända mig eller min familj.. ska det behöva vara så.. bara för att man på nätet delar med sig av sitt liv..

nåja bloggen är uppe ett par dagar.. kommer det fler kommentarer av elak karraktär lägger jag ner och då för gott..