idag för exakt 6 år sedan låg jag i vårt rum på familje BB efter ett katastrofsnitt som slutade med att vi fått vårt härliga troll Hugo. Jag har nog aldrig varit så stum av lycka som då. Jag är så klart enormt lycklig över alla mina barn och allt övrigt fint jag fått i mitt liv men just den kvällen när vi väl fått vårt rum och Hugo låg vid mitt bröst och mös kände jag en lycka jag aldrig kommer att glömma. När vi kom till förlossningen hade jag gått 10 dagar över tiden och då Hannah hade fötts tio dagar för tidigt kändes det som en hel evighet att vänta på bebis nr 2 men nu var det alltså dags, påskafton 2003. Inne på undersökningsrummet gick vattnet och det visade sig att det var fullt med blod och beck i det så läkaren beslutade sig för att de måste snitta mig omgående. Bebisen visade svaga tecken på monitorn så det var ont om tid. På fem minuter vändes allt upp och ner... de rullade ut mig ur rummet, in i hissen och sprang sedan emot operation. INGEN brydde sig om mig och jag panikgrät och var så rädd att jag bara skrek i skräck nej nej nej.. detta vill jag inte.. backa bandet så här ska det inte gå till... jag ska få en bebis.. död... nej... sen hör jag läkaren säga "nu söver vi" och nästa gång jag hör något är "Linda - är du vaken.. vill du inte veta hur allt har gått?" NEJ.. skriker jag NEJ.. i samma sekund hör jag "Åhhh här kommer stolta pappa med lilla tjejen..." "Nej då de blev en grabb säger pappa Martin men ni hade slut på blå täcken.. " Då kom tårarna igen.. en frisk, levande liten kille får jag till mig då och tårarna strömmar.. vi ringer hem till Hannah och berättar varpå hon svarar.. vilken trollunge han ska väl heta Hugo mamma, som mitt dataspel.. och så blev det..
GRATTIS till dig mitt ♥ du är HUrGOsomhelst
3 kommentarer:
Vad härligt och läsa! Känns som en evighet men samtidigt som igår. Tänk när han bara va några veckor och såg ut som en prickig liten groda älskade lille Hugo och låg på mitt bröst och sov! =) Hoppas ni haft en bra dag/helg. Kram
Naaaww... jag får tårar i ögonen och det knyter sig i mitt hjärta. Att allt gick bra, så skönt. Kanske man borde stanna upp i bland och faktiskt inse att man ska vara lyckligt lottad för att de gått så bra med att föda de två barn man själv fått. Livet kan ta en vändning utan dess like i en hast, och man kanske borde som sagt stanna upp en minut.. Kram..
Åhhhh jag får en liten klump i halsen och en tår. Tänker också tillbaka när vår son föddes, 5 veckor för tidigt. Vi åkte in och skulle bara kolla och efter 6 timmar slutade det med att Lucas föddes :-)
Man blir rörd när man tänker på det.
Kram sandra
Skicka en kommentar