onsdag 15 april 2009

Kan inte låta bli..


... har precis kommit hem ifrån Hannah och Hugos pappa Martin med fru Emma. Känner att jag bara måste skriva ett par rader här i min blogg. Är ta mig tusan så lyckligt lottad att jag bara skuttar runt av glädje. Vilken härlig familj jag har. Tre undebara ungar, en man som jag älskar så innerligt och så min "bonus" familj i Martin och Emma. Idag hade vi en fika för att tillsammans prata med barnen om vad som händer framöver, de ska flytta till stan då Martin och Emma har sålt huset, de trivdes inte i Rödeby och det kan inget hus i världen förändra. Att trivas i sitt hem är sååå himla viktigt, det tror jag alla är beredda att hålla med mig om. Nåja.. med flytten till stan kommer även skolbyte för Hannahs del in i bilden och Hugo ska ju börja skolan till hösten så det föll sig naturligt att Hannah hakar på och börjar på Nättrabyskolan. Detta ville vi prata tillsammans om vilket vi gjorde över kaffe och hembakat ;-) var väldigt gott Emma... *ler*..
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

När jag satt där vid deras köksbord slog det mig hur lyckligt lottad jag är som har en sådan bra relation med mina barns far och fru. Fy tusan för att leva i en separerad familj där föräldrarna inte kan komminucera med varandra eller deras exs nya part. SÅ är inte fallet i vår familj och det gör mig så glad. Människor har ju alltid åsikter om vad andra gör, inte gör, borde eller inte borde och så kommer det ju alltid att vara... men.... det där kan man inte göra något åt.. man kan ju bara förändra sin egen sits...


Sååååååå återigen... fy tusan vad jag e lyckligt lottad... men jag saknar min man.. han är på sjön och det är lite tomt utan honom...

4 kommentarer:

Anonym sa...

Ja det e du verkligen ska jag säga. Har precis pratat med en ledsen dotter vars far precis skällt ut henne pga omständigheter, mig vägrar han snacka med (och har alltid gjort), så Linda va lycklig.....
Love H

Sara sa...

Visst är du lyckligt lottad med dessa relationer som fungerar. Det är du också värd! Du är en underbar människa och du har fått kämpa hårt för att vara där du är idag.
Jag ser upp till dig OCH jag saknar dig massor.
KRAMAR

jagheltenkelt sa...

saknar dig me Sara.. la just en kommentar på din blogg..

H tack.. känner med dig.. kram

Liv sa...

I slutändan så är det bara så att barnen är det viktigaste och man gör det som är bäst för dom vilket ni har lyckats med och det ska ni ha kredit för. Jag är själv skilsmässobarn och växt upp mer eller mindre med min styvpappa och mina föräldrar har alltid varit vänner även nu med min styvpappa trots att min mamma och han är separerade sedan många år. I min familj är vi som i filmen Tomten är far till alla barnen..