Jag har funderat massor den senaste tiden - på livet, på familjelivet, på mitt liv! Kan känna stor saknad och sorg över det dåliga familjeliv jag växt upp med. Jag jämför med hur min man har det i sin familj, hur min morbror och moster har det i sina familjer och önskar att jag hade det på samma sätt.. men dessvärre har ju mina föräldrar valt att lägga sin tid på... det upptar i stort sett all dess tid så sedan mitt bröllop har jag valt att ta avstånd. För mig är familjen det viktigaste jag har - jag kämpar dagligen med min rädsla över att förlora min familj, Martin, Hannah, Hugo och Viktor är mitt allt och jag skulle verkligen inte överleva att mista någon av dem eller någon av mina andra närstående heller. Tidigare i mitt liv funderade jag inte så mycket över otrohet eller att bli lämnad ensam men idag är det så skrämmande att jag inte ens vill prata om det.. jag litar på min man, jag litar på mina barn men otrohet handlar ju inte bara om att dela sin tid med någon annan otrohet innebär även att undanhålla känslor, tankar och handlingar som man vet sårar den andra parten vare sig de e man/fru/barn/föräldrar/vänner.. ärlighet är viktigt.. tillsammans med respekt... och det jobbar jag på hela tiden att hela tiden tänka på hur mina handlingar och tankar påverkar min omgivning... jag förkastar verkligen otrohet... hatar tom otrohet... kan inte för allt i världen förstå att jag levt ett sådant liv tidigare... där jag missbrukat folks förtroende och varit dem otrogna... det handlar inte om sex, det handlar om respekt.. jag har inte varit ärlig vare sig mot mig själv eller mot mina vänner/livspartners... och det är jag inte ett dugg stolt över men lärdomen har varit stor och idag ser jag allt ur ett helt annat perspektiv... skulle inte kunna leva med mig själv om jag skulle svika någon i min närhet... skulle dö om Martin eller någon annan sviker mig...
Fråga till Er där som läser min blogg.... "Hur ska man göra om man vet att någon i ens närhet missbrukar en närståendes förtroende och är otrogen?" Ska man säga något eller ska man inte lägga näsan i blöt? Vad tycker ni?
5 kommentarer:
Jag tycker du är otroligt stark som vågar skriva om såna djupa händelser i ditt liv! Hoppas att du på sikt mer o mer kan komma över de händelserna från din barndom. Alkohol är nog tyvärr en stor bov i många familjer.
Kram R
Vilket fint inlägg, starkt!Svårt det där med att säga eller inte säga ngt...
Men jag hade nog inte kunnat hålla tyst om det är någon jag älskar vän eller annan närstående som blivit "bedragen". Då hade jag hellre tagit smällen och sagt som det är.
Kram A
Jag saknar dig så mycket! Vi har så mycket gemensamt och det är alltid underbart att umgås med dig!
Säga eller inte... Jag kan bara säga hur jag önskar att mina vänner skulle agera och jag skulle inte vilja leva mitt liv och bli bedragen. Jag vill, precis som du, veta att mina nära och kära är uppriktiga mot mig.
Att växa upp med alkohol i familjen betyder så mycket tystnad och hysch hysch. Nu, när jag själv kan välja och styra mitt liv, behöver det inte vara så längre.
Jag hoppas verkligen mina vänner känner mig tillräckligt för att veta att jag vill veta sanningen. Jag vill inte leva mitt liv och bli bedragen. Då vill jag hellre veta och kunna ställa den personen mot väggen och ta ställning till om förtroendet går att återupprätta eller om man ska gå skilda vägar.
KRAM!
Om det handlar om "traditionell" otrohet så tycker jag att man ska ge personen chansen att först berätta själv och gör den inte det så tycker jag att man kan berätta. Jag hade velat veta om min vän visste något.
Du känner mig hjärtat. I´m all about honesty. Att köra den raka linjen är väl kanske det enda alternativet, i alla fall i mitt fall. Sedan finns det säkert flera som inte anser att man ska ta upp ditten och datten men det får ju stå för dom. Och framför allt hur personlig relationen är.
Jag har blivit riktigt förbannad på gemensamma bekanta till både dig och mig vid mer än ett tillfälle där dom på fyllan har utnyttjat otroheten på mer än ett sätt. Jag klarar inte att stå vid sidan om och bara acceptera. Men, då har det ju handlat om någon/några som jag verkligen bryr mig om.
Men man ska inte rota i gammal skit, det gör ingen nytta. Dock fastställer det ren fakta:
Jag ger alla människor samma chans. Tar dom sedan inte emot min hand så får det vara bra sedan. Väldigt sällan jag vänder andra kinden till. Har blivit alldeles för "bränd" för det. Det är när det blåser snålt och taggarna yr som ens sanna vänner stannar kvar. Och det är dom man ska vara rädd om. Och jag är rädd om dig Linda.
Snart är det midsommar! Hälsa din man och barnen!
Kramar P
Skicka en kommentar