Ångest!

Jag hatar det! Verkligen hatar det! Det som kommer krypandes inpå en när man minst anar och minst orkar! Vad e de jag talar om jo prestationsångesten. Jag har varit sjuk från och till under två veckors tid och då förstatt träningen åt sidan. SATS är ju mitt andra jobb och där har jag tagit på mig ansvaret för ett antal pass i veckan b la Body Pump som jag gick utbildning för vid lucia. Jag har lyckats ha två pass sedan dess och det känns inte bra då jag innan den 23 mars skall ha spelat in en dvd som sen förhoppningsvis ska ge mig min efterlängtade licens. Just denna utbildning har jag velat gå i 5 års tid så nu vill jag ju verkligen leva upp till den press jag sätter på mig själv. Imorgon är det dags att hålla pass igen tillsammans med Kajsa som är min coach och just imorgon ska jag köra halva passet. Förra gången körde jag en låt själv och Kajsa gjorde resten men imorgon är det 5!! låtar som gäller och jag har inte haft minsta ork i kroppen att få till träningen så nu i helgen har jag kört för fullt och ändå känner jag pressen - pressen att misslyckas! Och jag hatar det. Martin är helt fantastik med att peppa och hjälpa mig och han torkade nyss mina tårar och sa "Älskling - vad är det värsta som kan hända imorgon?!" Tja det värsta är att skallen är tom och att jag har glömt bort allt och att Kajsa säger "Nehe Linda detta är då sannerligen inget för dig!" Och de, de e riktigt hemskt!